Rävjakt med tvåorna…

I torsdags var det dags för jakttvåorna att försöka komma till skott på en drevräv. Min finskstövare Banjo fick upp först framåt halv elva, men drevet bjöd nog på både puls och kramade bösskolvar hos flertalet elever. Nu valde räven att göra en lång bukt för att efter 45 minuter gå i gryt. Den gamla tyska jaktterriern Mirra släpptes och kort därefter konstaterades kontakt med räven. Jakten försiggick i ett klippgryt och för att komma åt räven var hunden tvungen att dyka i vatten under en sten. P.g.a. detta lämnades få möjligheter till den rörlighet man annars vill se hos en rävsprängare. Resultatet blev att hunden ”tog saken i egna händer” och efter 40 minuter var det hela över. Trodde vi… Att dyka i vatten efter en räv är inga konstigheter för en tysk jaktterrier, men att göra samma bravad samtidigt som man försöker släpa ut en död räv till husse är inte lika enkelt. Efter fyra timmars ”trixande” där även jag (till elevernas nöje) begav mig ner i grytet, lyckades vi i alla fall bärga hunden. Tappra försök gjordes även av eleverna att bärga räven som låg väl synlig, men just utom räckhåll. Kim som ansågs ha bäst fysik för ändamålet kämpade envist med krokar, ståltrådar och pinnar, men fick till slut ge upp. Roligt var även att Emil såg en 10-taggad älgtjur på sitt pass. Appropå älgar kan jag också meddela att treorna är hemkomna från Lycksele. Den sista jaktdagen bjöd på en chans på en 15-taggare, men det är en annan historia. //Kalle